söndag 14 februari 2010

Den namnlösa känslan












jag har en namnlös känsla

hon bor i mig
jag vet inte var hon kommer ifrån
och jag vet inte hur länge hon kommer stanna

jag känner inte igen henne
känner jag henne alls?

ibland har hon högljuda fester
ibland är hon bara högljudd för att störa

för det mesta är hon tyst och följsam

vad hon än gör
finns hon ändå nästan alltid i min tankevärld
hon tar sig in genom ett olåst fönster
ställer sig invid väggen och bara iakttar

iakttagelse är svår att inte lägga märke till
jag försöker ofta titta bort
jag försöker sysselsätta mig med andra
men att bli iakttagen märks

jag kan inte bestämma mig,
är hon välmenande och god
eller är farlig och ond?

någon gång kanske jag lär känna henne

tills dess är hon bara den namnlösa känslan

5 kommentarer:

  1. Fint skrivet Erika, hoppas hon är god och att du blir vän med henne! :)

    SvaraRadera
  2. har du skrivit den? Jättefint!
    /rebecka

    SvaraRadera
  3. väldig fint Lubbi.. Så väl uttryckt...
    Jag anar att jag också har träffat henne (eller kanske hennes syster?) i mitt liv.... Hos mig händer det att hon kommer och går...Hon gillar att vara med när det sker stora förändringar :) Jag tror inte att hon är varken ond eller god. Hon bara finns ibland.. Hon har inget namn förrän du ger henne ett. Då brukar hon försvinna...

    SvaraRadera