söndag 14 februari 2010
Den namnlösa känslan
jag har en namnlös känsla
hon bor i mig
jag vet inte var hon kommer ifrån
och jag vet inte hur länge hon kommer stanna
jag känner inte igen henne
känner jag henne alls?
ibland har hon högljuda fester
ibland är hon bara högljudd för att störa
för det mesta är hon tyst och följsam
vad hon än gör
finns hon ändå nästan alltid i min tankevärld
hon tar sig in genom ett olåst fönster
ställer sig invid väggen och bara iakttar
iakttagelse är svår att inte lägga märke till
jag försöker ofta titta bort
jag försöker sysselsätta mig med andra
men att bli iakttagen märks
jag kan inte bestämma mig,
är hon välmenande och god
eller är farlig och ond?
någon gång kanske jag lär känna henne
tills dess är hon bara den namnlösa känslan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint skrivet Erika, hoppas hon är god och att du blir vän med henne! :)
SvaraRadera:) tack kadd
SvaraRaderahar du skrivit den? Jättefint!
SvaraRadera/rebecka
tack, peck. Ja d har jag.
SvaraRaderaväldig fint Lubbi.. Så väl uttryckt...
SvaraRaderaJag anar att jag också har träffat henne (eller kanske hennes syster?) i mitt liv.... Hos mig händer det att hon kommer och går...Hon gillar att vara med när det sker stora förändringar :) Jag tror inte att hon är varken ond eller god. Hon bara finns ibland.. Hon har inget namn förrän du ger henne ett. Då brukar hon försvinna...